(1571, Utrecht - 6 March 1638, Utrecht) was a Dutch painter, mainly of portraits. Moreelse was a pupil of the Delft portrait painter Michiel Jansz. van Mierevelt, who had himself been a pupil of Anthonie van Blocklandt. He took a study-trip to Italy, where he received many portrait commissions. Back in Utrecht, in 1596 he became a member of the zadelaarsgilde, which was the traditional name in Utrecht for the Guild of Saint Luke. In 1611, along with Abraham Bloemaert, he was one of the founders of a new painters' guild, called "St. Lucas-gilde", and became its first deken. Moreelse was a well known portrait painter who received commissions from right across the Dutch Republic. His earliest work dates to 1606. Other than portraits, he also painted a few history paintings in the Mannerist style and in the 1620s produced pastoral scenes of herders and shepherds. He belonged to the same generation as Abraham Bloemaert and Joachim Wtewael, and like Wtewael he played an important role in the public life of their city. His version of Diana and Callisto was engraved by Jan Saenredam. In 1618, when the anti-remonstrants came to power in Utrecht, he was raadslid.   Related Paintings of Paulus Moreelse :. | Sophia Hedwig, Countess of Nassau Dietz, with her Three Sons. | Girl with a Mirror | Mythological Portrait | Girl with a Mirror, an Allegory of Profane Love | Vertumnus and Pomona |
Related Artists:
Miller, Lilian May
American Painter, 1895-1943
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
Samuel De Wilde
British 1748-1832,English painter and etcher of Dutch descent. He was the son of a Dutch joiner who had settled in London by 1748. On 19 November 1765 he was apprenticed for seven years to his godfather, Samuel Haworth, a joiner in London. However, he left after five years and enrolled as a student at the Royal Academy Schools in 1769. He exhibited small portraits at the Society of Artists (1776-8) and at the Royal Academy (from 1778), where he also showed fancy pictures of banditti in the style of Philippe Jacques de Loutherbourg. But the genre that he made very much his own was theatrical portraiture: he exhibited theatrical portraits at the Royal Academy almost every year from 1792 to 1821.